Sista sommarkonserten är på ingång och allas nerver tycks vara lugna.
Vi nior har spenderat de senaste timmarna genom att planera vår körhelg på koviken. Vi avslutade planeringen med att repa på en av våra sånger och vi ställde oss i en ring och höll händer. Det kan hända att vissa trodde vi var en religiös sekt...
Dagen började med ett tyst klassrum som skrev engelskanationella. Nationella brukar vara jobbigt men idag verkade det gå bra för alla så dagen fortsatte med en relativt härlig stämning.
Sista lektionen repade vi inför vår konsert vi hade ikväll. Musiklärarna var inte på bästa humör kan jag säga.
Konserten var i immanuelkyrkan där min klass faktiskt hade sin första konsert i fyran. När vi väl stod och sjöng kändes det som om jag sjönk trettio centimeter och såg allting genom mina ögon fast som tioåring. Det var som om jag hade åkt sex år bakåt i tiden. Haha... Men konserten gick iaf jättebra och det lät jättefint. Men det bästa var att jag inte grät! Hittills har jag ju grinat på varje konsert eftersom allting är det "sista".
Nu är det snart fyrtio dagar kvar av skolan och det skrämmer mig ärligt talat. Jag är samtidigt jättetaggad inför gymnasiet men jag har väldigt många bra kompisar på AF och jag vill verkligen inte förlora dem. Men anstränger man sig så kommer de flesta av oss hålla kontakten under gymnasieåren. Hoppas jag...
Kom nyss hem från stipendiekonserten. Äntligen är stipendiet hemma!
Tjejerna och jag sitter på sushibar och äter innan konserten. Medan alla andra äter stora tallrikar med sushi sitter jag med en fruktyoghurt. Elsa beskriver wasabi som trés bien!
Någonting som är bra med denna värld är att vi delar med oss av våra kulturer. Aina(min klasskompis) må vara i Japan denna dag och äta sushi men varför inte bara gå runt hörnet till närmaste sushibar på Bergsgatan...
