Clairie

Dagen började med ett tyst klassrum som skrev engelskanationella. Nationella brukar vara jobbigt men idag verkade det gå bra för alla så dagen fortsatte med en relativt härlig stämning.

Sista lektionen repade vi inför vår konsert vi hade ikväll. Musiklärarna var inte på bästa humör kan jag säga.
Konserten var i immanuelkyrkan där min klass faktiskt hade sin första konsert i fyran. När vi väl stod och sjöng kändes det som om jag sjönk trettio centimeter och såg allting genom mina ögon fast som tioåring. Det var som om jag hade åkt sex år bakåt i tiden. Haha... Men konserten gick iaf jättebra och det lät jättefint. Men det bästa var att jag inte grät! Hittills har jag ju grinat på varje konsert eftersom allting är det "sista".
Nu är det snart fyrtio dagar kvar av skolan och det skrämmer mig ärligt talat. Jag är samtidigt jättetaggad inför gymnasiet men jag har väldigt många bra kompisar på AF och jag vill verkligen inte förlora dem. Men anstränger man sig så kommer de flesta av oss hålla kontakten under gymnasieåren. Hoppas jag...